Bygga elektrolok Hb

Elektrolok SJ  Hb

2015 i samband med att elektrifieringen av hemmabanan startade föddes tanken på att ha ett mindre elektrolok som komplement till Du-loket. Valet föll på Hb av någon anledning. Det kunde lika gärna ha blivit Hg-loket, men vill man vara originell så skapar man bekymmer för sig. Så det var bara att börja leta dokumentation. Ritningar och bilder, något som visade sig ganska besvärligt. I boken Svenska ellok står det om Ha-Hb att dessa är lika exteriört. Något som inte är sant. Längden varierade från 11300 till 11900 mm. ASEA byggde helt egna lok med avrullningsskenor och de längre huvarna. Dessa skiljde sig från övriga byggda av NOHAB och Falun vad gäller luckor, räcken och annat.

Mitt val föll på ASEA byggd Hb 514 byggt 1939. Inga ritningar finns vad jag vet så det fick bli en del knapphändiga skisser från olika källor och måttuppgifter. Sedan går det att bearbeta det fotomaterial som finns på bla. Samlingsportalen. Utifrån detta gjorde jag ritningar som sedan blev denna mockupp och kunde jämföras med foton. Nu i ett sent skede har jag genom hjälpsamma modellrallare fått tillgång till riktiga ritningar (Ha) och det visar sig att mina ritningar stämmer väldigt väl. 100-tals timmar av studier av bilder och att rita skisser, ändra och rita om har visat sig lönsamma.

Filer har gått till etsning nu i nov. 2015.

19 nov. kom plåtarna. 1 st A4 0,55 mm 1 st 0,35 mm och en A3 0,55 mm.

Boggisidorna ska kompletteras med fjädrar.

Boggi sammansatt. Återstår fjäderpaket och sandboxar. Varje axel drivs med en Faulhaber med påbyggd växellåda 39:1 och vinkelkuggar till axeln. Motor och axel ska vara fjäderupphängt.

Hytten består av två halvor som löds ihop vid dörrarna. Början till inredning består av de fyra körkontrollerna. En del mindre kompleteringar görs längre fram.

Här kan man ana fortsättningen. Vitsen med att göra en pappmodell var ju att kontrollera att projiseringenn av de olika delarna till huvarna stämde vilket de hittils har gjort. Det är lite knepigt med "lutande" element.

Huv i B-änden med insida med den rundade kanten utetsad på insidan samt utsida med markeringar för luckplacering.

Ventilationsgaller i B-ändan. Lösa jalusier som sticks in i lutande slitsar från baksidan.

De hela luckorna löds fast före bockning av huvarna. Det är lättast så. De med galler får vänta eftersom de är ömtåliga.

Första bockningen. Görs för hand utan verktyg. Det blir snyggast så.

Huvarna hoplödda med hjälp av en "skrotremsa" i mitten.

Provuppställning.

Övergången vid fronterna är lite knepig. Stripsen bockas in och löds en och en med ganska mycket tenn på insidan.

26 nov ser bygget ut så här. Ganska väl genomarbetade etsunderlag har bidragit till att projektet har flutit på. Här är A-änden med den avrullningsbara luckan. Framänden kräver lite filning och spackling.

Här är B-änden med sina stora ventilationsgaller som monteras sist. Huvarna på alla lok i H-serien verkar mest bestå av luckor av olika slag. Tom ventilationsgallren var öppningsbara. Makinbyrån har gjort konstruktionen till H-loken men det verkar som att ASEA själva gjorde ändringar på framför allt huvarna genom att göra dessa längre i syfte att underlätta service och reparationer. För att enkelt öppna luckorna på huvarnas ovansida satte man på avrullningsskenor.

 

Boggie målade och klara. Strömupptagning med dubbel fosforbronstråd på alla fyra hjul.

Kåpan börjar närma sig målning. Ännu återstår det lite detaljer som ska färdigställas. Avrullningsskenorna är ömtåliga och sticker ut och är i vägen. Allt måste hanteras varsamt. Inredningen i hytten är klar. Det är bara frågan om hur mycket detaljering som ska till. Det är ju inte så mycket som är synligt utifrån.

Rullhuvarna är separat målade. Strömavtagaren är "lånad" från Ua 90 som är inne för revision. Det ska bli en typ MK senare som ska manövreras med servo. Får se hur det går. Taket ska kompletteras med genomföringsisolatorer för kraft och tryckluft. Kroken i A-ändan är min egen koppelstandard. Vikt c:a 1 kg.

Inkromet under huvarna kommer att bestå av dekoder, högtalare, avkopplingsmagneter, dioder för kontaktorblixtar och servo till strömavtagaren. Det blir rätt många sladdar.

Undersidan. Ett antal provkörningar har gjorts för att kolla att chassiet klarar radie 1000 mm. Fotstegen har flyttats ut 0,5 mm och insidan på tryckluftstankarna har fått fräsas ur för att boggien ska kunna svänga ut tillräckligt.

Avkopplingsmagnet av fabrikat Lenz som jag har modifierat. Kroken hakar i vagnens ordinarie koppelkrok. Vid avkoppling aktiveras elektromagneten som repellerar en permanentmagnet och lyfter kroken.

Avkopplaren i original Lenz överst och underst den modifierade. Med Lenz original kan man inte ha vare sig bromsslangar eller koppel på buffertbalken. inte så snyggt tycker jag. Koppelarmen är 0,8 mm pianotråd och är ganska diskret. På GMJS kör man med trådbygelkoppel. Även det är ganska diskret men fungerar mindre bra i tex. s-kurvor där buffertarna krokar i varandra. Lenz-kopplet har blivit standard i Tyskland och verkar vara väldigt funktionssäkert.

Många sladdar blir det. Trasslet på vänster sida beror på att jag monterat in en provisorisk dekoder Lenz i avvaktan på att få den riktiga Zimo med ljud kontaktorblixtar etc. Högtalare är monterad liksom avkopplarna.

 

Här syns microservot som ska manövrera strömavtagaren. Kontakterna är för belysningen, microlampor 3V inklusive  röd monterad i hytten. Man kan på bilder se att man efterhand kompletterade med dessa som inte var med från början.

Den provisoriska strömavtagaren typ PKB är monterad så länge. En del små detaljer som slickepinnar, vindavvisare etc. är inte monterade i avvvaktan på de riktiga grejerna. Hytten har lite inredning som knappast syns.

Loket körs i det här skicket så länge.Mjuk och fin gång. Vikten är ett kilo. Inga problem med den snäva enmetersradien och växlarna som är 5:or. Koppelmagneterna med koppelkrokar fungerar urmärkt. Byggtiden så här långt är två månader om man bortser från research och konstruktion. Den var betydligt längre. Ett ganska lyckat projekt med få struligheter. Annars brukar det alltid dyka upp saker ofta av praktisk karaktär som man inte tänkt på. En sak som jag tror var lyckad var att använda fyra motorer som driver var sin axel. Från första början tänkte jag mig drivning med kuggar och snäckväxel med en motor i varje huv. Med vinkelkuggarna är drivningen nästan ljudlös och minsta möjliga förluster.

 

17 jan 2016

Comments powered by Disqus