Ua 90 ombyggnad

Ua-loket är mitt favoritobjekt bland el-loken. De flesta har antagligen ett, efter eget tycke. Jag har byggt två i H0 och så detta i nollan. Denna var väl ett hyggligt bygge men mitt eget kritiska öga har upptäckt en del fel och saknade detaljer. Gångegenskaperna är inte heller de bästa. Detta beror på en låg utväxling, glapp i koppelsänger och en liten skevhet i ramarna. När man bestämt sig för en revision så upptäcker man en hel del som bör åtgärdas. I mitt fall så beror mycket på att jag förbättrat byggteknikerna allt eftersom projekten har rullat på. I det här fallet liksom ett par andra lok så blir det en större eller mindre ombyggnad eftersom det är enklare än att försöka justera och ändra det gamla.

Sen är det också så att ju mer man kollar på det bildmaterial man har så upptäcker man en hel del detaljer och komponenter som kan vara svåra att se vid en första koll. Ofta är det skugga och mörka bilder som gör det svårt att se. Det kan bli åtskilliga timmar på bild- o ritningsstudier innan själva bygget kan dra igång. Sen underlättar det om man har lite kunskaper om hur fordon är uppbyggda och hur de fungerar. Ånglokslära, Vagnlära o elektrolära är inga dåliga handböcker i det här sammanhanget.

Det byggdes bara tre ex. av Ua så bildmaterialet är tunt. Däremot har jag hittat ett par ritningar som klargör en del. Så därför blir det en ganska omfattande ombyggnad där det bara blir hytten kvar plus lite annat som går att rädda.

Utväxlingen på drivenheten ska fördubblas. En ny maskinhuv ska till från en framtagen etsplåt som bla. också innehåller koppelstänger. Ny strömavtagare. Nytt underrede och automatkoppel så att man kan rangera lite. Och ljuddekoder.

Varför "snöar man in" på ett sånt här lok? För min del beror det på teknikhistoriskt intresse och lokets speciella utseende. Tänk på hyttplaceringen. Byggt med den tidens teknik och ringa erfarenheter av elektrolok. Ändå så gick dom i 40 år.  Men där bättrade man sig med Ub men gångegenskaperna var lika krängande. Själv tycker jag att modärna fordon saknar själ och karaktär. Kolla bara in på dagen bilar. Dom går knappt att skiljas åt. Det var bättre förr på den fronten. 20- 30 och 40-talen känner jag mest för.

Den gamla huven i bakgrunden. Nytt underrede.

Underredet med gamla detaljer från det tidigare. Förrut saknades tryckluftstankar okompletta bromsdetaljer som ska kompletteras.

Den gamla hytten ska revideras och flyttas över.

Den nya strömavtagaren typ MK i stället för den tidigare PKB. Dessa hade inte fjädrande bygel och slet därför på kontaktledningen. Det var väl orsaken till att man bytte till MK men de tredelade isolatorerna fick sitta kvar.

Underredet. Här saknas ännu tankar, broms och annat.

Den nya utväxlingen 1:2 i stället för den tidigare 1:1.Motor är Fauhaber 2034 med påbyggd växellåda 1:16.

Huvudbeståndsdelarna. Ny maskinhuv från etsplåt. Mer komplett med nitförband än den förra versionen. Nytt tak. Nytt underede av 0,8 mm MS. Sandboxar, plogar och lite annat gick att återanvända. Sen tillkommer ett antal tankar som inte fanns med tidigare. Påbyggnaderna påunderredet är fästen för servo, dekoders och motor.

Provisoriskt hopsatt. Handräcken och fotsteg ska till liksom stuprör.

Här finns en hel del som återstår. Montera hjul, axlar, strömupptagare, bromsdetaljer, tankar, koppel, buffertar etc.

 

 Hytt och maskinrum är målade. Miniglödlampor 3V är monterade i reflektorerna och fixerade med en liten klick vitlim. Sen ska inrednigen monteras i hytten. Det mesta kommer väl inte att synas. Vi får se när hyttbelysningen tänds.

 

Chassiet är klart och provkört. Nu väntar jag bara på kontaktorbixtfunktionen. Den är programerad på ett annat i ZIMO-dekodern än motsvarande Lok-Sound. Den stora skillnaden nu jämfört med föregående Ua-version är att jag fått med betydligt fler detaljer. Tryckluftstankar, fromsanordningar och lite annat smått.

8 feb 2017

Comments powered by Disqus